Det känns som om ett liv har kommit till sitt slut. Det är inte mycket kvar helt enkelt, innan man lämnar den trygga tillvara där man in princip inte gjort ett enda val själv. Möjligtvis har man valt vilken gymnasieskola man skulle gå på, men resten. Självklart ser jag fram emot det, framtiden ser ljus ut. Man har slitit ut sig de sista året men det var de värt. Nu är det snart inget mer än festande, valborg, skivor, sol, studenten, arbetslöshet.
Jag kan inte låta bli att le. Ett litet, men växande leende som snart kommer äga världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar